Lilla Chinchilla

Honor          Hanar

Om rasen

Rasstandard: Lilla chinchilla (Hämtat från Nordisk kaninstandard)

Rasen härstammar från Frankrike och visades första gången 1913 på en utställning i Paris. Upphovsmannen till denna ras var en fransk ingenjör vid namn Cm. J Dybowski.

Idealviken är mellan 2,51 - 3,20 kg.

Öron:
Öronen är jämnt behårade, bäres styvt upprättstående och skall ha avrundad överkant. Öronen är förhållandevis kraftiga. Öronlängden ska harmoniera med kroppsstorleken.

Huvud:
Huvudets storlek skall hos såväl hanar som honor harmoniera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna fylliga och nosprofilen lätt böjd. honana huvud är smalare än hanens.

Hals:
Kort, huvudet sitter tätt an på kroppen.

Hakpåse:
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.

Kroppsform:
Kroppen är kort och kompakt med förhållandevis god bredd som ger ett robust intryck. Lätt benstomme med fasta och balanserade muskelpartier.

Bröst:
Brett o fast.

Rygg:
Bred med god muskelansättning.

Rygglinje:
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.

Ben:
Kraftiga och raka som åtskilda bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår:
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans:
Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.

Päls:
Den normalhårade kaninen har, beroende på ras, en pälslängd som varierar mellan 2-4 cm (mätes itt på ryggen). Förhållandet mellan ullhår och täckhår skall generellt vara 20:1. Detta förhållande får dock ses som mycket allmänt eftersom stora variationer råder mellan olika raser. Pälsens täthet är till största delen betingad av antalet ullhår. Pälsen skall vara så tät som möjligt. Så tät att man svårligen ser huden om man blåser i pälsen. Pälsen skall ge en fyllig och elastisk känsla när man stryker den mothårs med handen. Tätheten bedömes utan hänsyn till hårlagens kvalitet. Pälsens kvalitet bestäms av förhållandet mellan ullhår och täckhår, av hårens tjocklek samt av pälsens längd. Många täckhår ger en grov päls, medan ett litet antal täckhår ger en mjuk päls. Om de olika hårtyperna är genomgående tunna ger det en vek , mjuk päls. Den grova pälsen känns sträv och hård när man stryker pälsen mothårs med handen. Vid bedömningen av pälsens täthet tas hänsyn till, att den täta pälsen inte kan förväntas ha samma elasticitet som den tunna pälsen. Detta beroende på att håren dröjer längre med att falla tillbaka till sitt naturliga läge hos den täta pälsen än hos den tunna. Den tunna pälsen är mera glansfull medan den täta pälsen är mera matt i ytan. Allmänt gäller att stora raser har grövre päls än små raser.

Färg:
Håren är bältvis indelade. Utifrån följer efter svarta hårspetsar ett vitt till svagt gråvitt bälte, efterföljt av ett svart till gråsvart bälte. Därefter följer ett ljugrått till vitt bälte (mellanfärg) och håren slutar med bottenfärgen som är mörkt blågrå. Täckfärgen består alltså av vit till blåvit grunfärg med svarta hårspetsar, helhetsintrycket skall vara lysande grå ton som bakgrund till de svarta hårspetsarna. De svarta hårspetsarna skall forma sig så att den karaktäristiska schatteringen starkt framträder. Schatteringen har en viss benägenhet att avta på djurens framkropp, ju längre fram schatteringen bibehålles, desto bättre är färgen. Idealet är en flammande schattering från svansroten till nackkilen. Öronen är kantade med svart. Ungarna kan vid första hårbytet ha brunt skimmer, men efter denna fällning skall den bruna tonen i färgen vara borta. Chinchilla har viltanlag och är därför vit i nosen, på buken, svansens undersida, benens insidor, käkarnas kant samt en ring runt ögat. Nackkilen är vit till ljusgrå och skall vara så kort som möjligt. Svagt markerade ljusa strimmor på frambenen är inget fel. Hårens mellanfärg skall vara ca 0,5 cm bred, ljus grå till vit och skarpt avgränsad såväl uppåt som nedåt.

Bottenfärg:
Skall vara så mörkt gråblå som möjligt och täckta ca hälfen av hårlängden.

Ögonfärg:
Brun.

Klofärg:
Mörkbrun.